"Mörkrets makter är en av de största upptäckterna i Draculas långa historia..."Så skriver skräck- och vampyrexperten John E. Browning i förordet. Detta är en unik version av Bram Stokers bloddrypande mästerverk. Den publicerades i Sverige 1899, en tegelstensroman dubbelt så lång som klassikern från 1897. Men också betydligt mer våldsam och erotisk.Det råder inte mycket tvivel om att Bram Stoker själv var delaktig -- avsiktligt eller oavsiktligt -- i tillkomsten av Mörkrets makter. Här finns ett myller av scener och karaktärer som går att hitta i Stokers arbetsanteckningar till Dracula, men som ströks till den slutliga versionen. Forskare har dragit slutsatsen att denna svenska roman redigerades med ett tidigt utkast till Dracula som grund. Den översattes sedan till isländska i en drastiskt förkortad och urvattnad version, Makt myrkranna -- men detta är alltså originalet!Både fans av Dracula och nya läsare får här en mycket annorlunda berättelse att fördjupa sig i, med ett helt nytt slut. Greve Draculitz (som han heter i romanen) har inte bara för avsikt att sprida vampyrsläktet över världen; han konspirerar med makthavare för att skapa en fascistisk världsordning där hedniska gudar ska dyrkas i blodsriter. Och i grevens slott vandrar den "vita damen", en underbart vacker kvinna som ständigt söker locka advokatbiträdet Thomas Harker i fördärvet med sina "kyssar".
Abraham "Bram" Stoker (Clontarf; 8 de noviembre de 1847-Londres; 20 de abril de 1912) fue un novelista y escritor irlandés, conocido por su novela Drácula.
Sus primeros relatos de terror, como "La Copa de Cristal" (1872), fueron publicados por la London Society, y The Chain of Destiny en la revista Shamrock. En 1876, mientras trabajaba como funcionario, escribió un libro de texto nombrado The Duties of Clerks of Petty Sessions in Ireland (1879), este libro se utilizó como referencia durante mucho tiempo.
Siendo crítico del teatro para el Dublin Evening Mail, cuyo copropietario era el célebre escritor de novela gótica Sheridan Le Fanu, uno de los más importantes de su época por relatos como el de Carmilla, sobre una vampiresa, influyeron mucho a Stoker a la hora de escribir Drácula. La crítica de Stoker hacia la obra fue una gran alabanza a la actuación en Hamlet del actor Henry Irving, quien le contrató para ser su secretario particular y gerente del Lyceum Theatre de Londres.
Mientras trabajaba para Irving, fue crítico literario para el Daily Telegraph y escribió varias novelas como The Snake's Pass (1890) y Dracula (1897) y, tras la muerte de Irving en 1905, La dama del sudario (1909) y La guarida del gusano blanco (1911).
Su esposa fue la administradora de su legado literario, y dio a conocer obras como la que sería la introducción de Drácula, el relato corto El invitado de Drácula.
